Ogiltig frånvaro

Jag minns när man skolkade från skolan. Och så minns jag när man var sjuk. Och jag minns att det enda som var skillnaden var hostan.

Lisabon är staden att dricka sitt kaffe i.













M



Cellar door

Jag har funderat lite.
Sverige är ett litet land och våra planer är stora. Varför inte se utanför alla mörka källarrum, gamla förråd och mysiga jordkällare i landet där vi bor och vidga våra vyer, till resten av Europa tillexempel? Tänk Tyskland, Spanien eller kanske Österrike? Eller kanske till och med ännu längre bort, Brasilien!?
Jag har åtagit mig uppdraget att göra efterforskningar i lämpliga platser som min väg möter.
Vad sägs om den här tillexempel? Ett något avskilt rum med öppning mot ett trevligt torg med bra kaffeserveringar i Lisabon, Portugal. Minus är att det kan vara ganska offentligt, plus är att det är ett väldigt mörkt rum.
Jag återkommer med fler!
M

Lisabon är staden att dansa i.












M


Slut



Finns fler bilder men bloggsidan krånglar när jag ska ladda upp bilder. De andra kommer upp snart.
Jag plåtade bilderna för ett tag sen, när vi fortfarande bodde i Gökboet. Den var en sen kväll som resulterade i en gäng bilder som sitter uppramade på Sandras vägg nu för att beundras.
M

ett sidospår

i och med att det ska vara en ganska renodlad porträtt/fotoblogg, och att jag inte kan låta bli att skriva om en massa annat samt saknar kamera just nu så ska jag skärpa mig. nu finns allt mitt drabbel istället på http://braziljack.blogg.se - fokus mode, alkohol, andra grejer jag vill köpa för pengar jag saknar.

så vet ni.

T

ensamma brian




lonely brians reunionspelning i maj.
skylten, linköping.
jäckenjåll!

T (som för en gångs skull står för bilderna)

KAIZERS! ORCHESTRA!



(bilden är som vanligt inte min, den är googlad)


När jag var ett vårtsvinsbarn började jag lyssna på Kaizers Orchestra. sedan såg jag dom på hultsfred 2006. det var riktiga jävla grejer det govänner! jag har sedan jag flyttade hit till oslo hållt en galen utkik efter spelningar med dom, men allting verkade vara emot mig. allt låg så långt bort och var så dyrt.

idag har jag haft en rätt så sjabbig dag. en arbetsintervju, för att sedan i underligt väder gått runt med en rastlös känsla av att något kommer att hända, eller att jag har glömt något. sedan går jag in på facebook och har en uppdatering ifrån fans eller pages eler vad det heter (jag är inte så bra på fejan). och vad står det?

jo, govänner, det står att kaizers orchestra spelar GRATIS. på FREDAG. i GRORUD. jag bor på GÅNGAVSTÅND från grorud.

GHHHHHHHHHHH!!!!

FYFUCKINGFAN

jag är lycklig just nu. har dragit på Auksjon i Dieter Meiers Hall på högsta volym, för att sedan ta en avstickare till Ompa tils du dør för att sedan vända åter söderut, sänka volymen litegrann och spela Medisin og Psykiatri.

T

pea trea uttropstecken

kära Bullen,

jag fick precis ett mail ifrån norska P3. jag sökte ett vikariat som programledare hos dom, bara för att det låg ute, och lite på skoj. för jag menar det är inte ett sådant jobb man får sådär. jag kan ju null om radio.

men nu fick jag ett mail ifrån humor- och underholdningsredaktionen. jag fick inte P3morgonvikariatet men jag ska på audition och intervju i oktober. för eventuella tjänster framöver.

vad håller dom på med?
är de galna?
vad tusan har jag skrivit i söknaden?

jag tror att jag skrev att jag gillade dåliga skämt och att jag var svensk. och att det ju var många svenskar i norge.

vad säger man på en programledaraudition? är det någon som har svar? hjälp till i kommentarsfältet.

man kan vara seriösa arbetssökaren på intervjun, berätta om det viktiga med radio som mediaform i ett tvfixerat samhälle.
man kan vara slappnissen som går dit och drar några skämt om två tomater och säger att man är här för pengarna och skatteavdragen.
man kan låtsas vara fredrik vikingsson.
man kan spela på sig själv och driva med pinsamma tystnader och jobbiga nervösa situationer.

hur tusan gör man det?

MVH
"förbluffad exilsvensk -89"

T

smultron och ställen



bild av Kristin Flacké



bild av Pål Vostenequisnam (?)

de här bilderna är tagna på bare jazz, som är et ställe jag frekventerar. det är ett bra ställe, centralt och gott kaffe. dit kan man gå med mig om man är i oslo. kom hit.

T

fest

M

Varför prata när vi kan lyssna på musik?

M

blodvin




alkohol har inte samma charm som alkohol en gång har haft.

det var så länge sedan jag drack vin.
det var så länge sedan jag drack champagne.

det var så länge sedan jag såg poängen. jag saknar det. jag är trött på öl. jag är trött på sportbarer i grønland, med foozzball i källaren, barocka soffor för att bygga på atmosfären, biljard med sliten filt. jag är trött på bare jazz, där peggy lee låter skränig, kaffet är gott men allt annat dyrt. jag saknar att fascineras av innergården och växterna och den skrangliga bron långst upp. jag saknar ett mineral- och petroleummättat vitt vin.

T

(bilden är inte min/vår, den är googlad).

this is captain america calling

Kan man åtala kulturen?

Kan man fånga en känsla?

T

Jag bor i en nice lägenhet just nu...











Coldplay

Magisk. Kvällen var magisk med Coldplay. De hade underbar publikkontakt och vid varje låt hände det något speciellt. Chris Martin var glödande. Konserten var på Stadion så man kunde titta upp på stjärnorna. Perfekt.

Bilderna har min kära vän Matilda Söderström fotograferat.

"Look at the stars, look how they shine for you.."


Viva



Jag och Matilda. Bättre person kunde jag inte få uppleva den konserten med.


Efter konserten tittade vi på varandra. Tittade på den tomma scenen. Började gråta. Tittade på varandra, började skratta mellan tårarna. Vi förstod varandra.
Separationsångest.


M

det finns för många sånger om kärlek och för lite sånger om mat

idag åkte jag och love till vigelandsparken för att utnyttja helgen och det fina vädret. det var trevligt, statyerna tittade ner på en helt nakna och pseudoerotiska.

jag lever fortfarande i en kameralös tillvaro, men det är rätt skönt just nu. just nu är det jobb som är viktigt. jag får veta om jag får fast arbete på dagiset imorgon. det vore för bra. det vore kjempegreit. det vore alla ord som jag driver med norrmän om. göy.

tittar på the origin of love videon om och om igen och blir lite ledsen. jag ska nog ut och röka nu, det passar bra när man är lite ledsen.

T

Du och jag, Stockholm.

Dop på Brevik.




Mina dagar nu framöver ska jag spendera i Stockholm. Planerna är att i kväll se Coldplay med en kär vän och sen är det inte så mycket mer än så. 
Jo men jag tänkte att jag ska uppleva stan. Jag ska gå runt, gå vilse och utforska. Sätta mig på nya caféer, testa nya vägar. Det blir jag, min kamera och Stockholm. 
Sen kommer det nog dyka upp lite vänner här och där på vägen.

Annars?
Jag åker till Brasilien om två veckor exakt igår. 4 september och kommer hem 3 november. Har inte riktigt fattat ännu att jag ska åka, väldigt typiskt mig. Men sen är det så mycket annat jag tänker på just nu också. Saker som gör mig kreativ, jag vill skriva, måla, dansa hela tiden. Det är en U N D E R B A R känsla. 


M


Längtan och en miljon andra grejer

Sitter i min soffa invirad i två handukar efter en morgondusch och funderar på vad jag vill skriva. Vet inte riktigt men något vill jag skriva. 
Det får bli en av mina favoritdikter av Karin Boye. Den stunden.


Ingen andlös sommarnattshimmel 
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar, speglar sådan stillhet
som den stunden --  

då ensamhetens gränser plånas ut 
och ögonen blir genomskinliga 
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer är att gömma.
Hur kan jag nu vara rädd?
Jag mister dig aldrig.


Ja, den stunden. Längtar efter den igen.
M

Guds vägar äro outgrundliga.

Jag har fått hjärtat krossat två gånger på en månad.
Första gången hårt, hänsynslöst, utlämnande, svek, lögner. Pang sa det bara. Dagarna efteråt förflöt i dimma. En tröstlös gegga av sorg, ensamhet, svek.

Men någonstans i mörkret som kom en vän med lite klister och limmade ihop en bit. Sen en till vän, och en till. Tillslut kändes hjärtat rätt helt igen, visserligen med sprickor i men ändå helt. Och varmt. 

Sen för lite mer än en vecka sen skiljdes jag från något som hade varit mitt, min vardag, i en månads tid. Det var visserligen dags att skiljas åt, men ändå kom känslan tillbaka. Kallt, tomhet. 
Man har förlorat något man inte kan ersätta.

Dock gick känslan över snabbt den här gången. Fogarna i mitt hjärta var starka av mina vänners kärlek och omtanke.

Nu klara jag vad som helst. Tack.

M