thep eop leing rey

jag vet inte varför men jag upplever en känsla av rotlöshet och omöjlighet just nu. ingenting är som det var, men allting är som det ska.

det finns ingenstans jag kan åka som är ett hem just nu. jag bor i en källare som aldrig riktigt riktigt kommer bli min. det är spider paradise, gråsugge country och fuktblues. musik börjar påverka mig negativt igen. jag blir sentimental, nostalgisk över en tid som jag ogillade. nutiden är otrolig, men undermålig. ingetning är som det ska, likadant från dag till dag.

jag får massa impulser att sy igen, sy och måla. jag bläddrar runt på emmas kläder som hon säljer och känner ett pengagirigt sug. inte för att bära, bara för att titta. dricker en kopp kaffe till nu.

jag kommer inte ifrån känslan av att jag behöver något statiskt, något som är som det var förut, eller som det alltid har varit. nu när jag känner mig så fladdrande och föränderlig.

T

vi har två problem här, people:
1. min kameraladdare ligger antingen kvar på ett hotell i paris, eller nerpackad i en låda på min svärfars vind.
2. datorsladden vet jag gubevars inte var den är, och datorn tar inte SD-kort.

jefla oflyt, kort sagt. det är så mycket jag inte har med hit, det var så mycket jag kastade och så mycket som hamnade i lådor. jag har inte ens en jacka som fungerar i det här tokiga vädret. för några dagar sedan åskade det så att rutorna skallrade och ljuset flimrade. är det konstigt att man längtar bort nångång?

jag trivs stort sett i oslo och i källaren. nu när jag är arbetslös så anser jag mig själv vara hemmafru så jag städar, diskar, inreder, virkar. det är lätt att fastna i källaren. jag har ju inga vänner här så jag sysselsätter mig själv efter bästa förmåga. jag har hittat en nygammal passion för patiens. jag tror att det där släpper när jag börjar jobba, då kommer allt annat på köpet. personnummer, skattekort, skatteetaten (jag hatar dom, nästan lika mycket som nsb.no som bara ljuger) socialt liv och en känsla av att ja, nu finns livet hä. det känns redan som hemma, men först när jag har personnummer och är skriven här så kommer jag vara lugn och nöjd. just lever jag off the grid, tror jag, jag kan inte ens skaffa bibliotekskort.

men på måndag ska jag på intervju på en resturang på aker brygga. jag håller tummarna, men hoppas samtidigt på något bättre. jag önskar att jag hade muskler så att jag kunde jobba lager och få stora pengar, feta dollars, en kappsäck full... önska mig lycka till, nu börjar servitrislivet (eventuellt).

T

Hej och goddag
Hur mår du nu?
Jag tror att jag mår bra ännu
Det var ett tag sen
vi har setts
Jag skyller på
arbetsslivshets
Men annars så
(här på sin spets)
har jag förstått
att jag totalt
har vilseletts
Det kanske är
ganska banalt,
som en svår lek,
som ett farligt hopp
från en trapets.

Det här är vad
jag vill få fram:
Jag vill ej låta
allvarsam
men det är svårt
att låta bli.
Livet är hårt
 och kan förbli
(förbannade neofili)

Jag tror att jag
 är en av dom
 som efter behag
 kan vända om
 Det blir så snett
 att stanna upp
 vid varje anhalt
 varje gupp
Vi sätter upp
 ett mål att nå
 En gullighet
 med körsbär på
 Jag skiter i det
 (Cointreau)
 Jag lägger ner
 och stannar helt
 Allt det du ser'
 blir skevt och stelt
Jag tror jag reser
 bort ett tag
 Det vore härligt
överlag

 Nu flyger jag
 och mitt förstånd.
 Vi ses en dag

Hjärtstillestånd

 så tack och hej
 ta hand om dig

T