pea trea uttropstecken

kära Bullen,

jag fick precis ett mail ifrån norska P3. jag sökte ett vikariat som programledare hos dom, bara för att det låg ute, och lite på skoj. för jag menar det är inte ett sådant jobb man får sådär. jag kan ju null om radio.

men nu fick jag ett mail ifrån humor- och underholdningsredaktionen. jag fick inte P3morgonvikariatet men jag ska på audition och intervju i oktober. för eventuella tjänster framöver.

vad håller dom på med?
är de galna?
vad tusan har jag skrivit i söknaden?

jag tror att jag skrev att jag gillade dåliga skämt och att jag var svensk. och att det ju var många svenskar i norge.

vad säger man på en programledaraudition? är det någon som har svar? hjälp till i kommentarsfältet.

man kan vara seriösa arbetssökaren på intervjun, berätta om det viktiga med radio som mediaform i ett tvfixerat samhälle.
man kan vara slappnissen som går dit och drar några skämt om två tomater och säger att man är här för pengarna och skatteavdragen.
man kan låtsas vara fredrik vikingsson.
man kan spela på sig själv och driva med pinsamma tystnader och jobbiga nervösa situationer.

hur tusan gör man det?

MVH
"förbluffad exilsvensk -89"

T

smultron och ställen



bild av Kristin Flacké



bild av Pål Vostenequisnam (?)

de här bilderna är tagna på bare jazz, som är et ställe jag frekventerar. det är ett bra ställe, centralt och gott kaffe. dit kan man gå med mig om man är i oslo. kom hit.

T

fest

M

Varför prata när vi kan lyssna på musik?

M

blodvin




alkohol har inte samma charm som alkohol en gång har haft.

det var så länge sedan jag drack vin.
det var så länge sedan jag drack champagne.

det var så länge sedan jag såg poängen. jag saknar det. jag är trött på öl. jag är trött på sportbarer i grønland, med foozzball i källaren, barocka soffor för att bygga på atmosfären, biljard med sliten filt. jag är trött på bare jazz, där peggy lee låter skränig, kaffet är gott men allt annat dyrt. jag saknar att fascineras av innergården och växterna och den skrangliga bron långst upp. jag saknar ett mineral- och petroleummättat vitt vin.

T

(bilden är inte min/vår, den är googlad).

this is captain america calling

Kan man åtala kulturen?

Kan man fånga en känsla?

T

lova att aldrig ta av skorna du går i eller kläderna du sover i

jag vet inte varför men jag upplever en känsla av rotlöshet och omöjlighet just nu. ingenting är som det var, men allting är som det ska.

det finns ingenstans jag kan åka som är ett hem just nu. jag bor i en källare som aldrig riktigt riktigt kommer bli min. det är spider paradise, gråsugge country och fuktblues. musik börjar påverka mig negativt igen. jag blir sentimental, nostalgisk över en tid som jag ogillade. nutiden är otrolig, men undermålig. ingetning är som det ska, likadant från dag till dag.

jag får massa impulser att sy igen, sy och måla. jag bläddrar runt på emmas kläder som hon säljer och känner ett pengagirigt sug. inte för att bära, bara för att titta. dricker en kopp kaffe till nu.

jag kommer inte ifrån känslan av att jag behöver något statiskt, något som är som det var förut, eller som det alltid har varit. nu när jag känner mig så fladdrande och föränderlig.

T

Jag bor i en nice lägenhet just nu...











Coldplay

Magisk. Kvällen var magisk med Coldplay. De hade underbar publikkontakt och vid varje låt hände det något speciellt. Chris Martin var glödande. Konserten var på Stadion så man kunde titta upp på stjärnorna. Perfekt.

Bilderna har min kära vän Matilda Söderström fotograferat.

"Look at the stars, look how they shine for you.."


Viva



Jag och Matilda. Bättre person kunde jag inte få uppleva den konserten med.


Efter konserten tittade vi på varandra. Tittade på den tomma scenen. Började gråta. Tittade på varandra, började skratta mellan tårarna. Vi förstod varandra.
Separationsångest.


M

det finns för många sånger om kärlek och för lite sånger om mat

idag åkte jag och love till vigelandsparken för att utnyttja helgen och det fina vädret. det var trevligt, statyerna tittade ner på en helt nakna och pseudoerotiska.

jag lever fortfarande i en kameralös tillvaro, men det är rätt skönt just nu. just nu är det jobb som är viktigt. jag får veta om jag får fast arbete på dagiset imorgon. det vore för bra. det vore kjempegreit. det vore alla ord som jag driver med norrmän om. göy.

tittar på the origin of love videon om och om igen och blir lite ledsen. jag ska nog ut och röka nu, det passar bra när man är lite ledsen.

T

Du och jag, Stockholm.

Dop på Brevik.




Mina dagar nu framöver ska jag spendera i Stockholm. Planerna är att i kväll se Coldplay med en kär vän och sen är det inte så mycket mer än så. 
Jo men jag tänkte att jag ska uppleva stan. Jag ska gå runt, gå vilse och utforska. Sätta mig på nya caféer, testa nya vägar. Det blir jag, min kamera och Stockholm. 
Sen kommer det nog dyka upp lite vänner här och där på vägen.

Annars?
Jag åker till Brasilien om två veckor exakt igår. 4 september och kommer hem 3 november. Har inte riktigt fattat ännu att jag ska åka, väldigt typiskt mig. Men sen är det så mycket annat jag tänker på just nu också. Saker som gör mig kreativ, jag vill skriva, måla, dansa hela tiden. Det är en U N D E R B A R känsla. 


M


Längtan och en miljon andra grejer

Sitter i min soffa invirad i två handukar efter en morgondusch och funderar på vad jag vill skriva. Vet inte riktigt men något vill jag skriva. 
Det får bli en av mina favoritdikter av Karin Boye. Den stunden.


Ingen andlös sommarnattshimmel 
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar, speglar sådan stillhet
som den stunden --  

då ensamhetens gränser plånas ut 
och ögonen blir genomskinliga 
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer är att gömma.
Hur kan jag nu vara rädd?
Jag mister dig aldrig.


Ja, den stunden. Längtar efter den igen.
M

Guds vägar äro outgrundliga.

Jag har fått hjärtat krossat två gånger på en månad.
Första gången hårt, hänsynslöst, utlämnande, svek, lögner. Pang sa det bara. Dagarna efteråt förflöt i dimma. En tröstlös gegga av sorg, ensamhet, svek.

Men någonstans i mörkret som kom en vän med lite klister och limmade ihop en bit. Sen en till vän, och en till. Tillslut kändes hjärtat rätt helt igen, visserligen med sprickor i men ändå helt. Och varmt. 

Sen för lite mer än en vecka sen skiljdes jag från något som hade varit mitt, min vardag, i en månads tid. Det var visserligen dags att skiljas åt, men ändå kom känslan tillbaka. Kallt, tomhet. 
Man har förlorat något man inte kan ersätta.

Dock gick känslan över snabbt den här gången. Fogarna i mitt hjärta var starka av mina vänners kärlek och omtanke.

Nu klara jag vad som helst. Tack.

M

jag är kär i star trek

“Commander Tucker: You think this is my fault?
Lt. Reed: You were willing to follow two strange aliens into a basement.
Commander Tucker: Gorgeous aliens. Don't forget they were gorgeous.
Lt. Reed: They were male!
Commander Tucker: Not at first.”

-Charles Tucker III

T


RSS 2.0