muzak
det här ett ämne jag diggar, tillsammans med eschatologi just nu. mer eller mindre allt är klippt från min gamla döda blogg, den omusikaliska bloggen. inlägget skrevs i samband med att jag snubblade över den brittiska anti-muzakrörelsen.
"Muzak som idag i folkmun är synonymt med hissmusik, ungefär, är i grund och botten ett företag, som fått sitt namn efter första stavelsen i musik, och sista stavelsen i Kodak som var grundaren Squirs favoritföretag (varför vet jag inte, och jag vet inte om jag ens vill veta).
George Squir uppfann ett sätt att via elnätet sända ut musik eller ljud ifrån en vanlig fonograf, det vill säga att företaget fungerade som konkurrent till kommersiell radio. Under trettiotalet spelades Muzak som lugnande effekt i just hissar, då folk fortfarande var nervösa och rädda för att slungas upp eller ner i skyskrapornas små metallådor. Först 1936 började Muxak användas i varuhus och arbetsplatser, då man märkte att det lockade kunder till att stanna kvar och konsumera, eller arbetare att arbeta effektivt. Som jag har förstått det kämpar anti-Muzakrörelsen inte för att, vilket min första tanke var, att Muzak i grund och botten är en manipulativ idé som kan anses fördummande. De verkar snarare för tystnaden i samhället som sådan, med argument som att man inte ens på sjukhus slipper den offentliga musiken, och att man där om någonstans behöver tystnaden. Jag kan hålla med dom på så sätt att offentlig musik tvingar sig på en på samma sätt som reklam eller vackra förpackningar, och att man någonstans borde få välja vad man vill lyssna på eller inte. Och det finns en poäng i att tystnaden i stadsmiljö är obefintlig. Man skulle å andra sidan kunna hävda att just det ständigt närvarande bullret är en anledning att spela musik, för man hör hellre ljuva toner än cementblandare och billjud. Det är hursomhelst ett intressant ämne, och en intressant 'kamp' de utkämpar. "
under de senaste veckorna har jag utformat en variant av personlig muzak i form av en spellista på spotify. jag tänker mig att det ska fungera som ett form av soundtrack till det jag gör hemma - jag har valt musik som itne tar alltiför stor plats men som fortfarande väcker känslor, uppmärksamhet eller bara ljud som motiverar mig.
de viktigaste elementen utgörs av (roligt nog) skådespelerskor som vänt sig till musiken som scarlett johanssons version av summertime, och kiera knightleys maybe it's because I love you too much, patrick wolfs the sun is often put, blandat med the kinks och patrick wolf.
Här finns resultatet.
T
"Muzak som idag i folkmun är synonymt med hissmusik, ungefär, är i grund och botten ett företag, som fått sitt namn efter första stavelsen i musik, och sista stavelsen i Kodak som var grundaren Squirs favoritföretag (varför vet jag inte, och jag vet inte om jag ens vill veta).
George Squir uppfann ett sätt att via elnätet sända ut musik eller ljud ifrån en vanlig fonograf, det vill säga att företaget fungerade som konkurrent till kommersiell radio. Under trettiotalet spelades Muzak som lugnande effekt i just hissar, då folk fortfarande var nervösa och rädda för att slungas upp eller ner i skyskrapornas små metallådor. Först 1936 började Muxak användas i varuhus och arbetsplatser, då man märkte att det lockade kunder till att stanna kvar och konsumera, eller arbetare att arbeta effektivt. Som jag har förstått det kämpar anti-Muzakrörelsen inte för att, vilket min första tanke var, att Muzak i grund och botten är en manipulativ idé som kan anses fördummande. De verkar snarare för tystnaden i samhället som sådan, med argument som att man inte ens på sjukhus slipper den offentliga musiken, och att man där om någonstans behöver tystnaden. Jag kan hålla med dom på så sätt att offentlig musik tvingar sig på en på samma sätt som reklam eller vackra förpackningar, och att man någonstans borde få välja vad man vill lyssna på eller inte. Och det finns en poäng i att tystnaden i stadsmiljö är obefintlig. Man skulle å andra sidan kunna hävda att just det ständigt närvarande bullret är en anledning att spela musik, för man hör hellre ljuva toner än cementblandare och billjud. Det är hursomhelst ett intressant ämne, och en intressant 'kamp' de utkämpar. "
under de senaste veckorna har jag utformat en variant av personlig muzak i form av en spellista på spotify. jag tänker mig att det ska fungera som ett form av soundtrack till det jag gör hemma - jag har valt musik som itne tar alltiför stor plats men som fortfarande väcker känslor, uppmärksamhet eller bara ljud som motiverar mig.
de viktigaste elementen utgörs av (roligt nog) skådespelerskor som vänt sig till musiken som scarlett johanssons version av summertime, och kiera knightleys maybe it's because I love you too much, patrick wolfs the sun is often put, blandat med the kinks och patrick wolf.
Här finns resultatet.
T
numera går jag naken
såhär är det:
när vi flyttade till norge, jag och robin, för nu två veckor sedan så slängde vi allt. nästan nästan allt. allt man äger och har ifrån två hushåll som blivit ett.
vi åkte hit i en liten liten bil som var fylld till brädden och lite till; jag satt inmurad mellan två av de tre flyttlådor som fick följa med, med kaffekokaren i knät och med burkar av krossad tomat inpillade i skrevor och i kaffekokaren och i dörren.
det enda prioriterade var köksutensilier, täcke och kuddar.
märker ni vad som svider?
kläder och skor svider.
jag skäms inte för att alltid ha varit den som tagit upp mest av garderoben sedan vi flyttade ihop, och jag skäms inte för att skohyllan liksom prioriterade bort robins pjucks, fördel pumps, mary poppinskängor och så vidare. men nu haglar tomheten över mig.
jag har som så många andra idioter fäst halva min identitet i vissa plagg, skor ska vi inte ens nämna. det enda sättet för mig att decimera min flyttgarderob var att supa mig berusad nog att bara blunda och peka och försöka smuggla ner lite mer kläder än vad som fick plats. de riktiga pärlorna ligger på svärfars vind och liksom skriker efter mig. jag har inte ens en jacka här.
här är en av de sparade pärlorna jag saknar:
dvs tapplinnet från några bekantas kollektion Gypsies, Tramps & Thieves.
T
när vi flyttade till norge, jag och robin, för nu två veckor sedan så slängde vi allt. nästan nästan allt. allt man äger och har ifrån två hushåll som blivit ett.
vi åkte hit i en liten liten bil som var fylld till brädden och lite till; jag satt inmurad mellan två av de tre flyttlådor som fick följa med, med kaffekokaren i knät och med burkar av krossad tomat inpillade i skrevor och i kaffekokaren och i dörren.
det enda prioriterade var köksutensilier, täcke och kuddar.
märker ni vad som svider?
kläder och skor svider.
jag skäms inte för att alltid ha varit den som tagit upp mest av garderoben sedan vi flyttade ihop, och jag skäms inte för att skohyllan liksom prioriterade bort robins pjucks, fördel pumps, mary poppinskängor och så vidare. men nu haglar tomheten över mig.
jag har som så många andra idioter fäst halva min identitet i vissa plagg, skor ska vi inte ens nämna. det enda sättet för mig att decimera min flyttgarderob var att supa mig berusad nog att bara blunda och peka och försöka smuggla ner lite mer kläder än vad som fick plats. de riktiga pärlorna ligger på svärfars vind och liksom skriker efter mig. jag har inte ens en jacka här.
här är en av de sparade pärlorna jag saknar:
dvs tapplinnet från några bekantas kollektion Gypsies, Tramps & Thieves.
T
en gammal go och en jävligt kul
den här bilden är ifrån fannys 20-årsfest i maj, på bilden är evelina och louise glada i hågen. jag älskar min kameras trippelsjälvutlösare, för annars är den crap i mörker.
och den här bilden är kanske det roligaste som finns.
T
jag går här på en gata uti oslo
vi har två problem här, people:
1. min kameraladdare ligger antingen kvar på ett hotell i paris, eller nerpackad i en låda på min svärfars vind.
2. datorsladden vet jag gubevars inte var den är, och datorn tar inte SD-kort.
jefla oflyt, kort sagt. det är så mycket jag inte har med hit, det var så mycket jag kastade och så mycket som hamnade i lådor. jag har inte ens en jacka som fungerar i det här tokiga vädret. för några dagar sedan åskade det så att rutorna skallrade och ljuset flimrade. är det konstigt att man längtar bort nångång?
jag trivs stort sett i oslo och i källaren. nu när jag är arbetslös så anser jag mig själv vara hemmafru så jag städar, diskar, inreder, virkar. det är lätt att fastna i källaren. jag har ju inga vänner här så jag sysselsätter mig själv efter bästa förmåga. jag har hittat en nygammal passion för patiens. jag tror att det där släpper när jag börjar jobba, då kommer allt annat på köpet. personnummer, skattekort, skatteetaten (jag hatar dom, nästan lika mycket som nsb.no som bara ljuger) socialt liv och en känsla av att ja, nu finns livet hä. det känns redan som hemma, men först när jag har personnummer och är skriven här så kommer jag vara lugn och nöjd. just lever jag off the grid, tror jag, jag kan inte ens skaffa bibliotekskort.
men på måndag ska jag på intervju på en resturang på aker brygga. jag håller tummarna, men hoppas samtidigt på något bättre. jag önskar att jag hade muskler så att jag kunde jobba lager och få stora pengar, feta dollars, en kappsäck full... önska mig lycka till, nu börjar servitrislivet (eventuellt).
T
1. min kameraladdare ligger antingen kvar på ett hotell i paris, eller nerpackad i en låda på min svärfars vind.
2. datorsladden vet jag gubevars inte var den är, och datorn tar inte SD-kort.
jefla oflyt, kort sagt. det är så mycket jag inte har med hit, det var så mycket jag kastade och så mycket som hamnade i lådor. jag har inte ens en jacka som fungerar i det här tokiga vädret. för några dagar sedan åskade det så att rutorna skallrade och ljuset flimrade. är det konstigt att man längtar bort nångång?
jag trivs stort sett i oslo och i källaren. nu när jag är arbetslös så anser jag mig själv vara hemmafru så jag städar, diskar, inreder, virkar. det är lätt att fastna i källaren. jag har ju inga vänner här så jag sysselsätter mig själv efter bästa förmåga. jag har hittat en nygammal passion för patiens. jag tror att det där släpper när jag börjar jobba, då kommer allt annat på köpet. personnummer, skattekort, skatteetaten (jag hatar dom, nästan lika mycket som nsb.no som bara ljuger) socialt liv och en känsla av att ja, nu finns livet hä. det känns redan som hemma, men först när jag har personnummer och är skriven här så kommer jag vara lugn och nöjd. just lever jag off the grid, tror jag, jag kan inte ens skaffa bibliotekskort.
men på måndag ska jag på intervju på en resturang på aker brygga. jag håller tummarna, men hoppas samtidigt på något bättre. jag önskar att jag hade muskler så att jag kunde jobba lager och få stora pengar, feta dollars, en kappsäck full... önska mig lycka till, nu börjar servitrislivet (eventuellt).
T
ett brev från oslo
Hej och goddag
Hur mår du nu?
Jag tror att jag mår bra ännu
Det var ett tag sen
vi har setts
Jag skyller på
arbetsslivshets
Men annars så
(här på sin spets)
har jag förstått
att jag totalt
har vilseletts
Det kanske är
ganska banalt,
som en svår lek,
som ett farligt hopp
från en trapets.
Det här är vad
jag vill få fram:
Jag vill ej låta
allvarsam
men det är svårt
att låta bli.
Livet är hårt
och kan förbli
(förbannade neofili)
Jag tror att jag
är en av dom
som efter behag
kan vända om
Det blir så snett
att stanna upp
vid varje anhalt
varje gupp
Vi sätter upp
ett mål att nå
En gullighet
med körsbär på
Jag skiter i det
(Cointreau)
Jag lägger ner
och stannar helt
Allt det du ser'
blir skevt och stelt
Jag tror jag reser
bort ett tag
Det vore härligt
överlag
Nu flyger jag
och mitt förstånd.
Vi ses en dag
Hjärtstillestånd
så tack och hej
ta hand om dig
T
Hur mår du nu?
Jag tror att jag mår bra ännu
Det var ett tag sen
vi har setts
Jag skyller på
arbetsslivshets
Men annars så
(här på sin spets)
har jag förstått
att jag totalt
har vilseletts
Det kanske är
ganska banalt,
som en svår lek,
som ett farligt hopp
från en trapets.
Det här är vad
jag vill få fram:
Jag vill ej låta
allvarsam
men det är svårt
att låta bli.
Livet är hårt
och kan förbli
(förbannade neofili)
Jag tror att jag
är en av dom
som efter behag
kan vända om
Det blir så snett
att stanna upp
vid varje anhalt
varje gupp
Vi sätter upp
ett mål att nå
En gullighet
med körsbär på
Jag skiter i det
(Cointreau)
Jag lägger ner
och stannar helt
Allt det du ser'
blir skevt och stelt
Jag tror jag reser
bort ett tag
Det vore härligt
överlag
Nu flyger jag
och mitt förstånd.
Vi ses en dag
Hjärtstillestånd
så tack och hej
ta hand om dig
T
