jag går här på en gata uti oslo
vi har två problem här, people:
1. min kameraladdare ligger antingen kvar på ett hotell i paris, eller nerpackad i en låda på min svärfars vind.
2. datorsladden vet jag gubevars inte var den är, och datorn tar inte SD-kort.
jefla oflyt, kort sagt. det är så mycket jag inte har med hit, det var så mycket jag kastade och så mycket som hamnade i lådor. jag har inte ens en jacka som fungerar i det här tokiga vädret. för några dagar sedan åskade det så att rutorna skallrade och ljuset flimrade. är det konstigt att man längtar bort nångång?
jag trivs stort sett i oslo och i källaren. nu när jag är arbetslös så anser jag mig själv vara hemmafru så jag städar, diskar, inreder, virkar. det är lätt att fastna i källaren. jag har ju inga vänner här så jag sysselsätter mig själv efter bästa förmåga. jag har hittat en nygammal passion för patiens. jag tror att det där släpper när jag börjar jobba, då kommer allt annat på köpet. personnummer, skattekort, skatteetaten (jag hatar dom, nästan lika mycket som nsb.no som bara ljuger) socialt liv och en känsla av att ja, nu finns livet hä. det känns redan som hemma, men först när jag har personnummer och är skriven här så kommer jag vara lugn och nöjd. just lever jag off the grid, tror jag, jag kan inte ens skaffa bibliotekskort.
men på måndag ska jag på intervju på en resturang på aker brygga. jag håller tummarna, men hoppas samtidigt på något bättre. jag önskar att jag hade muskler så att jag kunde jobba lager och få stora pengar, feta dollars, en kappsäck full... önska mig lycka till, nu börjar servitrislivet (eventuellt).
T
1. min kameraladdare ligger antingen kvar på ett hotell i paris, eller nerpackad i en låda på min svärfars vind.
2. datorsladden vet jag gubevars inte var den är, och datorn tar inte SD-kort.
jefla oflyt, kort sagt. det är så mycket jag inte har med hit, det var så mycket jag kastade och så mycket som hamnade i lådor. jag har inte ens en jacka som fungerar i det här tokiga vädret. för några dagar sedan åskade det så att rutorna skallrade och ljuset flimrade. är det konstigt att man längtar bort nångång?
jag trivs stort sett i oslo och i källaren. nu när jag är arbetslös så anser jag mig själv vara hemmafru så jag städar, diskar, inreder, virkar. det är lätt att fastna i källaren. jag har ju inga vänner här så jag sysselsätter mig själv efter bästa förmåga. jag har hittat en nygammal passion för patiens. jag tror att det där släpper när jag börjar jobba, då kommer allt annat på köpet. personnummer, skattekort, skatteetaten (jag hatar dom, nästan lika mycket som nsb.no som bara ljuger) socialt liv och en känsla av att ja, nu finns livet hä. det känns redan som hemma, men först när jag har personnummer och är skriven här så kommer jag vara lugn och nöjd. just lever jag off the grid, tror jag, jag kan inte ens skaffa bibliotekskort.
men på måndag ska jag på intervju på en resturang på aker brygga. jag håller tummarna, men hoppas samtidigt på något bättre. jag önskar att jag hade muskler så att jag kunde jobba lager och få stora pengar, feta dollars, en kappsäck full... önska mig lycka till, nu börjar servitrislivet (eventuellt).
T
Kommentarer
Trackback
