muzak

det här ett ämne jag diggar, tillsammans med eschatologi just nu. mer eller mindre allt är klippt från min gamla döda blogg, den omusikaliska bloggen. inlägget skrevs i samband med att jag snubblade över den brittiska anti-muzakrörelsen.

"Muzak som idag i folkmun är synonymt med hissmusik, ungefär, är i grund och botten ett företag, som fått sitt namn efter första stavelsen i musik, och sista stavelsen i Kodak som var grundaren Squirs favoritföretag (varför vet jag inte, och jag vet inte om jag ens vill veta).
George Squir uppfann ett sätt att via elnätet sända ut musik eller ljud ifrån en vanlig fonograf, det vill säga att företaget fungerade som konkurrent till kommersiell radio. Under trettiotalet spelades Muzak som lugnande effekt i just hissar, då folk fortfarande var nervösa och rädda för att slungas upp eller ner i skyskrapornas små metallådor. Först 1936 började Muxak användas i varuhus och arbetsplatser, då man märkte att det lockade kunder till att stanna kvar och konsumera, eller arbetare att arbeta effektivt. Som jag har förstått det kämpar anti-Muzakrörelsen inte för att, vilket min första tanke var, att Muzak i grund och botten är en manipulativ idé som kan anses fördummande. De verkar snarare för tystnaden i samhället som sådan, med argument som att man inte ens på sjukhus slipper den offentliga musiken, och att man där om någonstans behöver tystnaden. Jag kan hålla med dom på så sätt att offentlig musik tvingar sig på en på samma sätt som reklam eller vackra förpackningar, och att man någonstans borde få välja vad man vill lyssna på eller inte. Och det finns en poäng i att tystnaden i stadsmiljö är obefintlig. Man skulle å andra sidan kunna hävda att just det ständigt närvarande bullret är en anledning att spela musik, för man hör hellre ljuva toner än cementblandare och billjud. Det är hursomhelst ett intressant ämne, och en intressant 'kamp' de utkämpar. "

under de senaste veckorna har jag utformat en variant av personlig muzak i form av en spellista på spotify. jag tänker mig att det ska fungera som ett form av soundtrack till det jag gör hemma - jag har valt musik som itne tar alltiför stor plats men som fortfarande väcker känslor, uppmärksamhet eller bara ljud som motiverar mig.

de viktigaste elementen utgörs av (roligt nog) skådespelerskor som vänt sig till musiken som scarlett johanssons version av summertime, och kiera knightleys maybe it's because I love you too much, patrick wolfs the sun is often put, blandat  med the kinks och patrick wolf.

Här finns resultatet.

T

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0