Guds vägar äro outgrundliga.
Jag har fått hjärtat krossat två gånger på en månad.
Första gången hårt, hänsynslöst, utlämnande, svek, lögner. Pang sa det bara. Dagarna efteråt förflöt i dimma. En tröstlös gegga av sorg, ensamhet, svek.
Men någonstans i mörkret som kom en vän med lite klister och limmade ihop en bit. Sen en till vän, och en till. Tillslut kändes hjärtat rätt helt igen, visserligen med sprickor i men ändå helt. Och varmt.
Sen för lite mer än en vecka sen skiljdes jag från något som hade varit mitt, min vardag, i en månads tid. Det var visserligen dags att skiljas åt, men ändå kom känslan tillbaka. Kallt, tomhet.
Man har förlorat något man inte kan ersätta.
Dock gick känslan över snabbt den här gången. Fogarna i mitt hjärta var starka av mina vänners kärlek och omtanke.
Nu klara jag vad som helst. Tack.
M
Kommentarer
Trackback
