lova att aldrig ta av skorna du går i eller kläderna du sover i

jag vet inte varför men jag upplever en känsla av rotlöshet och omöjlighet just nu. ingenting är som det var, men allting är som det ska.

det finns ingenstans jag kan åka som är ett hem just nu. jag bor i en källare som aldrig riktigt riktigt kommer bli min. det är spider paradise, gråsugge country och fuktblues. musik börjar påverka mig negativt igen. jag blir sentimental, nostalgisk över en tid som jag ogillade. nutiden är otrolig, men undermålig. ingetning är som det ska, likadant från dag till dag.

jag får massa impulser att sy igen, sy och måla. jag bläddrar runt på emmas kläder som hon säljer och känner ett pengagirigt sug. inte för att bära, bara för att titta. dricker en kopp kaffe till nu.

jag kommer inte ifrån känslan av att jag behöver något statiskt, något som är som det var förut, eller som det alltid har varit. nu när jag känner mig så fladdrande och föränderlig.

T

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0