jag är kär i star trek
“Commander Tucker: You think this is my fault?
Lt. Reed: You were willing to follow two strange aliens into a basement.
Commander Tucker: Gorgeous aliens. Don't forget they were gorgeous.
Lt. Reed: They were male!
Commander Tucker: Not at first.”
-Charles Tucker III
T
Lt. Reed: You were willing to follow two strange aliens into a basement.
Commander Tucker: Gorgeous aliens. Don't forget they were gorgeous.
Lt. Reed: They were male!
Commander Tucker: Not at first.”
-Charles Tucker III
T
muzak
det här ett ämne jag diggar, tillsammans med eschatologi just nu. mer eller mindre allt är klippt från min gamla döda blogg, den omusikaliska bloggen. inlägget skrevs i samband med att jag snubblade över den brittiska anti-muzakrörelsen.
"Muzak som idag i folkmun är synonymt med hissmusik, ungefär, är i grund och botten ett företag, som fått sitt namn efter första stavelsen i musik, och sista stavelsen i Kodak som var grundaren Squirs favoritföretag (varför vet jag inte, och jag vet inte om jag ens vill veta).
George Squir uppfann ett sätt att via elnätet sända ut musik eller ljud ifrån en vanlig fonograf, det vill säga att företaget fungerade som konkurrent till kommersiell radio. Under trettiotalet spelades Muzak som lugnande effekt i just hissar, då folk fortfarande var nervösa och rädda för att slungas upp eller ner i skyskrapornas små metallådor. Först 1936 började Muxak användas i varuhus och arbetsplatser, då man märkte att det lockade kunder till att stanna kvar och konsumera, eller arbetare att arbeta effektivt. Som jag har förstått det kämpar anti-Muzakrörelsen inte för att, vilket min första tanke var, att Muzak i grund och botten är en manipulativ idé som kan anses fördummande. De verkar snarare för tystnaden i samhället som sådan, med argument som att man inte ens på sjukhus slipper den offentliga musiken, och att man där om någonstans behöver tystnaden. Jag kan hålla med dom på så sätt att offentlig musik tvingar sig på en på samma sätt som reklam eller vackra förpackningar, och att man någonstans borde få välja vad man vill lyssna på eller inte. Och det finns en poäng i att tystnaden i stadsmiljö är obefintlig. Man skulle å andra sidan kunna hävda att just det ständigt närvarande bullret är en anledning att spela musik, för man hör hellre ljuva toner än cementblandare och billjud. Det är hursomhelst ett intressant ämne, och en intressant 'kamp' de utkämpar. "
under de senaste veckorna har jag utformat en variant av personlig muzak i form av en spellista på spotify. jag tänker mig att det ska fungera som ett form av soundtrack till det jag gör hemma - jag har valt musik som itne tar alltiför stor plats men som fortfarande väcker känslor, uppmärksamhet eller bara ljud som motiverar mig.
de viktigaste elementen utgörs av (roligt nog) skådespelerskor som vänt sig till musiken som scarlett johanssons version av summertime, och kiera knightleys maybe it's because I love you too much, patrick wolfs the sun is often put, blandat med the kinks och patrick wolf.
Här finns resultatet.
T
"Muzak som idag i folkmun är synonymt med hissmusik, ungefär, är i grund och botten ett företag, som fått sitt namn efter första stavelsen i musik, och sista stavelsen i Kodak som var grundaren Squirs favoritföretag (varför vet jag inte, och jag vet inte om jag ens vill veta).
George Squir uppfann ett sätt att via elnätet sända ut musik eller ljud ifrån en vanlig fonograf, det vill säga att företaget fungerade som konkurrent till kommersiell radio. Under trettiotalet spelades Muzak som lugnande effekt i just hissar, då folk fortfarande var nervösa och rädda för att slungas upp eller ner i skyskrapornas små metallådor. Först 1936 började Muxak användas i varuhus och arbetsplatser, då man märkte att det lockade kunder till att stanna kvar och konsumera, eller arbetare att arbeta effektivt. Som jag har förstått det kämpar anti-Muzakrörelsen inte för att, vilket min första tanke var, att Muzak i grund och botten är en manipulativ idé som kan anses fördummande. De verkar snarare för tystnaden i samhället som sådan, med argument som att man inte ens på sjukhus slipper den offentliga musiken, och att man där om någonstans behöver tystnaden. Jag kan hålla med dom på så sätt att offentlig musik tvingar sig på en på samma sätt som reklam eller vackra förpackningar, och att man någonstans borde få välja vad man vill lyssna på eller inte. Och det finns en poäng i att tystnaden i stadsmiljö är obefintlig. Man skulle å andra sidan kunna hävda att just det ständigt närvarande bullret är en anledning att spela musik, för man hör hellre ljuva toner än cementblandare och billjud. Det är hursomhelst ett intressant ämne, och en intressant 'kamp' de utkämpar. "
under de senaste veckorna har jag utformat en variant av personlig muzak i form av en spellista på spotify. jag tänker mig att det ska fungera som ett form av soundtrack till det jag gör hemma - jag har valt musik som itne tar alltiför stor plats men som fortfarande väcker känslor, uppmärksamhet eller bara ljud som motiverar mig.
de viktigaste elementen utgörs av (roligt nog) skådespelerskor som vänt sig till musiken som scarlett johanssons version av summertime, och kiera knightleys maybe it's because I love you too much, patrick wolfs the sun is often put, blandat med the kinks och patrick wolf.
Här finns resultatet.
T
numera går jag naken
såhär är det:
när vi flyttade till norge, jag och robin, för nu två veckor sedan så slängde vi allt. nästan nästan allt. allt man äger och har ifrån två hushåll som blivit ett.
vi åkte hit i en liten liten bil som var fylld till brädden och lite till; jag satt inmurad mellan två av de tre flyttlådor som fick följa med, med kaffekokaren i knät och med burkar av krossad tomat inpillade i skrevor och i kaffekokaren och i dörren.
det enda prioriterade var köksutensilier, täcke och kuddar.
märker ni vad som svider?
kläder och skor svider.
jag skäms inte för att alltid ha varit den som tagit upp mest av garderoben sedan vi flyttade ihop, och jag skäms inte för att skohyllan liksom prioriterade bort robins pjucks, fördel pumps, mary poppinskängor och så vidare. men nu haglar tomheten över mig.
jag har som så många andra idioter fäst halva min identitet i vissa plagg, skor ska vi inte ens nämna. det enda sättet för mig att decimera min flyttgarderob var att supa mig berusad nog att bara blunda och peka och försöka smuggla ner lite mer kläder än vad som fick plats. de riktiga pärlorna ligger på svärfars vind och liksom skriker efter mig. jag har inte ens en jacka här.
här är en av de sparade pärlorna jag saknar:
dvs tapplinnet från några bekantas kollektion Gypsies, Tramps & Thieves.
T
när vi flyttade till norge, jag och robin, för nu två veckor sedan så slängde vi allt. nästan nästan allt. allt man äger och har ifrån två hushåll som blivit ett.
vi åkte hit i en liten liten bil som var fylld till brädden och lite till; jag satt inmurad mellan två av de tre flyttlådor som fick följa med, med kaffekokaren i knät och med burkar av krossad tomat inpillade i skrevor och i kaffekokaren och i dörren.
det enda prioriterade var köksutensilier, täcke och kuddar.
märker ni vad som svider?
kläder och skor svider.
jag skäms inte för att alltid ha varit den som tagit upp mest av garderoben sedan vi flyttade ihop, och jag skäms inte för att skohyllan liksom prioriterade bort robins pjucks, fördel pumps, mary poppinskängor och så vidare. men nu haglar tomheten över mig.
jag har som så många andra idioter fäst halva min identitet i vissa plagg, skor ska vi inte ens nämna. det enda sättet för mig att decimera min flyttgarderob var att supa mig berusad nog att bara blunda och peka och försöka smuggla ner lite mer kläder än vad som fick plats. de riktiga pärlorna ligger på svärfars vind och liksom skriker efter mig. jag har inte ens en jacka här.
här är en av de sparade pärlorna jag saknar:
dvs tapplinnet från några bekantas kollektion Gypsies, Tramps & Thieves.
T
en gammal go och en jävligt kul
den här bilden är ifrån fannys 20-årsfest i maj, på bilden är evelina och louise glada i hågen. jag älskar min kameras trippelsjälvutlösare, för annars är den crap i mörker.
och den här bilden är kanske det roligaste som finns.
T
Hej då ett tag!
Nu drar jag till Arvika festivalen och sen efter det Brevik! Ses!
Lite bilder från helgen, var på Pompom i parken i Norrköping som var en utomhus spelning med elektronisk musik.
M
Lite bilder från helgen, var på Pompom i parken i Norrköping som var en utomhus spelning med elektronisk musik.
M
mer mer mer brevik!
Har varit ute och jobbat en vecka på Brevik och är hemma och pausar nu. Eller paus från jobb blir det inte, står i butiken nästan varje dag medans solen strålar ute.
Lite foton från första veckan på Brevik:
M
Lite foton från första veckan på Brevik:
M
PAIN THAT I'M USED TO
När jag lyssnar på musik får jag ibland en enormt stark känsla att vela fotografera. Vet inte vad det är. Antagligen någon blandning av text, musik och känslor, drömmar, händelser jag mixar ihop och förknippar med låten. Det blir som om det måste bli ett foto. Ett måste, jag måste få ut fotot ur huvudet. Som att fota ut en känsla, en upplevelse ungefär.
Depeche Mode, jag ska se dem på Arvika.
A Pain That I'm Used To
Suffer Well
Enjoy The Silence
M
kanske det bästa just nu
för att gå ifrån ämnet så är det här den största peppen just nu:
tack och lov för Rufus Wainwrights Rules and Regulations!
T
ps.
det blir tomt på bilder från mitt håll på ett litet tag; fullt upp med flytt. men det kommer parisbilder efter midsommar. stay tuned.
tack och lov för Rufus Wainwrights Rules and Regulations!
T
ps.
det blir tomt på bilder från mitt håll på ett litet tag; fullt upp med flytt. men det kommer parisbilder efter midsommar. stay tuned.
lite mer från stockholmsresan
Min vackra vän Sofia. Jag såg henne direkt när jag kom upp från trappan vid båtarna. Lika vacker och obekymrad som alltid. Satt där vid vägen i sin röda klänning och blickade ut över bilarna som körde rusning förbi. Hon såg mig inte först så jag gick fram till henne och gav henne en kram. Allt kändes precis som vanligt.
Det är något speciellt med nära vänner. Även om man inte setts på länge så är det som igår när man ses. Lite mer att berätta, men ändå precis som vanligt.
M
borta till på måndag
tänkte bara säga att jag är på Brevik tills på måndag och jobbar, därför denna tystnad från mig. Återkommer på måndag som sagt med fantastiska nya bilder.
M
funderingar om en toalett...
Jag har funderat lite på det här angående toaletter. Eller inte så lite. När det väl började spinna i mitt huvud var det som en oändlig ström som aldrig ville sina. Eller nåt..
I alla fall så har jag tänkte på det med att man vill förfina sitt bajsande. Ja, att bajsa har verkligen blivit tabu. Folk har till exempel ofta någon doftspray som luktar "äppelblom", "havsbris", "ljuvliga ängsblommor och solmogna smultron" eller liknande ståendes där bredvid toalettstolen, redo att dölja ens spår av den orenhet man just haft för sig.
Vi skaffar toalettpapper med vackra mönster, stjärnor, blommor, nyckelpigor osv, och som vi alla vet ska MAN ALLTID FÄLLA NER TOASITSEN!!!!! Glöm för fan inte det... sånt gör att äktenskap spricker.
Min pojkvän köpte toalettpapper idag, Lambi. Ett ulligt och gulligt lamm pryder framsidan. Sex stycken rullar med tredubbelt med papper. Ett hundrasextio ark per rulle. Tjugo meter på varje. Fantastiskt.
På framsidan under det gulliga lammet står det "Soft and caring". Alltså "Mjukt och visar omsorg". Mitt toalettpapper bryr sig!! Det visar omsorg. Vad tryggt det känns. Man vill ju inte att vilket taskigt papper som helst ska torka ens känsligare delar!
Fantastiskt, nu när jag sitter där, på toaletten, och grubblar över livets stora svårigheter och undrar varför ingen i hela världen bryr sig, då mina vänner, då kan jag i alla fall vara säkra på att det ark jag torkar mig i rumpan med, det bryr sig! Visst känns det tryggt?!
M
The Events releasefest på Undici den 27 maj.
Den 27 maj intog vi Undici på Stureplan för att fira våra kära vänner i The Events debutplatta. Det bjöds på gratis öl, chilipoppers, kändisar och korv. Spelningen var magisk, allt satt som det skulle.
De finns på spotify, sök på deras debutalbum; Stuckholm.
De finns på spotify, sök på deras debutalbum; Stuckholm.
saker man gör
jag har mina långa fingrar i många pajer. jag har satt igång mitt feta lapptäcksprojekt för att bli av med alla garnnystan man samlat på sig genom tonåren. såhär ska det bli:
sedan syr jag ibland också. det här är en improviserad kortklänning med fodrad topp och genomskinlig kjol. allmänt puffig och snygg.
jag tänker att virkprojektet är en bra sysselsättning i oslo. vi ska bo i en källare och sommaren kommer att vara varm. jag kommer längta hem och vara stressad. då är det bra med virkning. jag gillar mormorsrutor och andra saker som går går runt, runt, runt.
det är bara en månad kvar nu innan vi flyttar.
det är mycket att göra.
det blir säkert bra.
T
sedan syr jag ibland också. det här är en improviserad kortklänning med fodrad topp och genomskinlig kjol. allmänt puffig och snygg.
jag tänker att virkprojektet är en bra sysselsättning i oslo. vi ska bo i en källare och sommaren kommer att vara varm. jag kommer längta hem och vara stressad. då är det bra med virkning. jag gillar mormorsrutor och andra saker som går går runt, runt, runt.
det är bara en månad kvar nu innan vi flyttar.
det är mycket att göra.
det blir säkert bra.
T
brevik
Brevik. Det är där jag jobbar på sommaren. Även på vår och höst. Det är en fantastiskt jobb med dåligt betalt, långa dagar och lite sömn. Men det gör ju inget, det är ju ändå Brevik. Det man får tillbaka i form av vänner, erfarenhet, skratt, kärlek, skälvinsikt gör det värt det. Helt klart. Jag träffade Rasmus där.
Den här sommaren kommer jag jobba sex veckor där. Två som barnens hjälp och livlina i höga höjder och fyra som ledare när de får lära sig i den kristna tron. Ta emot gud. Konfirmation.
Även om jag inte är troende (ännu), så hoppas jag att jag i alla fall kan börja tro. På något i alla fall. Jag tror att en tro skulle sitta bra i mitt liv. Vi får se när sommardagarna är slut.
M
tanja
hej hej. det är jag som är tanja som i T som i tanja. 20 år gammal och bosatt i linköping, föredetta göteborg, framtida oslo. i själva verket flyttar jag om bara en månad.
jag fick en idé en dag och ringde till mikaela. och här är vi. jag kan egentligen väldigt lite om fotografering men jag tycker att det är kul med färg och form och sådant. jag är gammal gymnasieestet. ränderna går aldrig ut.
jag gillar det tillgjorda och konstruerade. man kan tillåta sig själv att vara pretentiös och exhibitionistisk. jag tycker att det är roligt. det tycker min lumix också.
T
jobb jobb jobb
Var på Kolmården hela dagen igår med mon petit ami. Solen strålade, himlen var blåaste blå och vi gick omkring bland alla uppgjorda pålåtsas lanskap som gjorts för att djuren ska tro att de är hemma i Afrika/Asien/bondgården ute på landet osv.
Djuren såg mest uttråkade ut. Uttråkade och trötta. Låg i skuggan, låg på en klippa, låg vid vattnet, låg i husen som gjorts för att de ska kunna dra sig undan.
Förstår man väl, vem skulle känna för att gå på upptäcksfärd på de 200kvm man har växt upp och levt hela sitt liv på? Inte jag iaf.
Hur som haver, det var en fin dag. Vi gick och viskade hemliga ord i varandras öron och kysstes var hundrade meter. Jag blev förtjust över att få klappa djuren, märks det att man är uppvuxen i en storstad? Han blev förtjust över att se mig sån.
Dagen idag spenderas på jobbet. Det var strålande sol när jag lämnade lägenheten i morse, här inne är det mest kvavt. Det är helt okej ändå, fyra timmar som ger mig hundra procents ob. Det gillar vi.
M
jarmo di leva
hela dagen idag går ut på återhämtning. sunda vätskor.
till skillnad från de osunda vätskor vi drack igår.
fanny fyllde 20 år och vi firade henne. vi fick vackert väder, mycket mat, en trevlig trädgård. hon fick presenter och paket.
jag tänkte på en sak när jag skulle möta fanny och julia vid tåget igår. jag tänkte att om man kommer från finland och inte kan ja må du leva, så kanske man tror att svenskar är besatta vid tomas di levas okände bror jarmo. jag kan fortfarande inte sluta tänka på jarmo.
(det är evelina som dansar på bilden.)
T
mikaela
nu är det kanske på tiden att presentera sig. jag är M. Mikaela. 21 år gammal och bosatt i linköping, föredetta stockholm, framtida göteborg. T ringde mig en dag, uppspelt, och frågade om jag ville vara med och starta en blogg med henne. En fotoblogg. Den här bloggen.
tanken är att vi fotar porträtt. arrangerade människobilder. det har blivit mycket oss nu men det kommer bli mer av er också.
M
deer in headlight
framför kameran blir man obehagligt påmind om sin kropp, sina ben och muskler samtidigt som man inser att man helt saknar kontroll över dom.
kameran kommer mot en och mot en sedan blir det en stor krasch och sedan minns man inte så mycket mer.
T
skyline
jag tog mig över slätten för några dagar sedan, hamnade i vadstena hos en vän.
himlen var stor och tung med många kontraster.
som en accent till livet nästan.
det blir en tyst helg. tyst och händelselös.
lägger upp benen på sofflocket, springer äranden, tvättar sex maskiner. ensam.
T
