lite mer från stockholmsresan
Min vackra vän Sofia. Jag såg henne direkt när jag kom upp från trappan vid båtarna. Lika vacker och obekymrad som alltid. Satt där vid vägen i sin röda klänning och blickade ut över bilarna som körde rusning förbi. Hon såg mig inte först så jag gick fram till henne och gav henne en kram. Allt kändes precis som vanligt.
Det är något speciellt med nära vänner. Även om man inte setts på länge så är det som igår när man ses. Lite mer att berätta, men ändå precis som vanligt.
M
Kommentarer
Trackback
