Längtan och en miljon andra grejer
Sitter i min soffa invirad i två handukar efter en morgondusch och funderar på vad jag vill skriva. Vet inte riktigt men något vill jag skriva.
Det får bli en av mina favoritdikter av Karin Boye. Den stunden.
Ingen andlös sommarnattshimmelnår så långt in i evigheten,ingen sjö, när dimmorna lättar, speglar sådan stillhetsom den stunden --då ensamhetens gränser plånas utoch ögonen blir genomskinligaoch rösterna blir enkla som vindaroch ingenting mer är att gömma.Hur kan jag nu vara rädd?Jag mister dig aldrig.Ja, den stunden. Längtar efter den igen.M
Kommentarer
Trackback
